Glimtar från mitt språkklassrum under 25 års tid

Mitt namn är Gerd Söderlund och jag har världens bästa jobb. Inte en dag har jag ångrat mitt yrkesval. Sedan hösten 1993 har jag undervisat språk får larsmoelever i årskurs 7-9. Min första arbetsplats var Rådmans skola i Jakobstad och där undervisade jag finska. Den skolan bytte namn till Larsmo högstadium under åren 1997-2001 och upphörde sedan att existera i och med att Larsmo kommun bestämde sig för att bygga ett eget nytt högstadium, Cronhjelmskolan, vilket stod inflyttningsklart hösten 2001. Där har jag jobbat sedan dess och inte bara undervisat finska, utan även engelska och engelsk konversation. Till min utbildning är jag filosofie magister från Åbo Akademi. Mitt huvudämne är engelska, finska har jag studerat som biämne.

Det är drygt 25 år sedan jag var nyutbildad språklärare. Det är länge sedan, men tiden går fort när man gör sådant man trivs med, sägs det. När jag auskulterade fick vi lära oss om hur man effektivt skulle utnyttja krittavlans potential får att på ett överskådligt sätt förmedla informationen till eleverna. Tavelbehandling hette det visst. OH-apparaten var även ett verktyg som, om man var finurlig, kunde väcka elevers intresse att följa med undervisningen. Jag tyckte det var jättekul att klippa upp en transparang (fast när jag auskulterade skulle man säga storbildsdia) med ord skrivna på och ha det som ett pedagogiskt pussel för eleverna att komma och lösa framme i klassen. Man kunde boka en TV-vagn med en VHS-apparat till, så det gick att se på någon undervisningsfilm då och då. Problemet var bara vagnen skulle delas mellan många lärare, så det gällde att boka den i tid. Så visst fanns det en del möjligheter att variera undervisningen redan för 25 år sedan, men det var mycket fokus på text- och övningsböcker och lektionerna var till stor del lärarledda och eleverna hade rollen som åhörare.

Böcker för finsk- och engelskundervisningen innehöll i början av min lärarkarriär inte alls lika mycket kommunikativa övningar som idag. Datorer började dyka upp, men det var ingenting som användes inom språkundervisningen förrän slutet av 1990-talet när man någon enstaka gång bokade skolans datasal för att tillsammans med eleverna ”surfa på internet” och lite komma ut i stora världen, speciellt vad gällde engelskundervisningen. Det här innebar en helt ny möjlighet för språkundervisningen, men antalet datorer var för begränsat för att man skulle använda detta i någon större grad i undervisningsgrupperna.

Mitt klassrum fick en helt ny dimension för ungefär 12 år sedan. Min rektor undrade nämligen om det fanns lärare på Cronhjelmskolan som hade intresse av en ny sorts tavla, en SMART Board, i klassrummet. ”Vad är det för tavla?”, undrade jag, men nyfiken som jag är ville jag veta mera om den möjligheten, så jag sa ”ja”. SMART Boarden innebar att mitt språkklassrum blev interaktivt. Det blev möjligt att undervisa och lära sig på ett helt nytt sätt. I stället för lärarcentrerade lektioner där eleverna satt och lyssnade, läste och skrev, blev det lätt att variera lektionsaktiviteterna och kollaborera.

Idag skulle jag inte vilja avstå från den interaktiva undervisningen i mitt språkklassrum. Vi kör spelbaserade lektionsaktiviteter, digitala formativa utvärderingar, och arbetar ibland via digitala lärplattformar. Ibland jobbar hela klassen tillsammans vid tavlan, medan jag vid andra tillfällen skickar ut de pedagogiska aktiviteterna från tavlan till mobila enheter som Chromebooks, iPads eller smarttelefoner. Tänka sig, för 25 år sedan var mobiltelefoner både extremt sällsynta och stora, idag kan de vara ett pedagogiskt verktyg i språkinlärningen. Ibland brainstormar vi kring ett tema och tack vare den digitala hårdvaran och mjukvaran som vi har till förfogande kan eleverna även här vara aktiva själva och skicka bidrag till tavlan.

Vi kollaborerar en hel del i klassrummet idag, både innanför skolan väggar och med andra elever ute i världen. Mina elever i engelska har gjort grupparbeten med amerikanska skolor i Oregon, Illinois och Pennsylvania. Att kunna arbeta på samma digitala arbetsytor i realtid trots att det är tusentals kilometer mellan skolorna inspirerar verkligen både elever och lärare!

Vi har idag längre lektionspass, 70 minuter, än vad vi hade för 25 år sedan, när lektionerna var 45 minuter långa, men tack vare att vi gör så mycket interaktivt tillsammans, får eleverna röra på sig en hel del under lektionstid. Speciellt bra passar detta för elever med speciella behov, men jag upplever att de flesta elever lär sig ännu bättre när de får använda hela kroppen i sin inlärningsprocess. Idag individanpassas elevers inlärning mycket mera än förr och det är bra tycker jag.

Internet har haft en mycket stor positiv inverkan på elevernas kunskaper i engelska. Vi kan idag i klassrummet diskutera mera på engelska än vad vi gjorde förr, därför att elever överlag har ett stort ordförråd tack vare att de kommer så mycket i kontakt med engelskan på fritiden via datorer och smarttelefoner.

Mycket har blivit bättre jämfört med hur det var förr i språkklassrummen. Ny teknik ger oanade möjligheter, förutsatt att tekniken används på rätt sätt och ger ett mervärde i undervisningen. Nya läroplanen med de sju kompetenserna och ämnesövergripande undervisning ger också nya möjligheter. T.ex. under nästa läsår startar ett nytt ämnesövergripande tillvalsämne, Cooking and Baking in English, i årskurs 9 i Cronhjelmskolan. Det ser jag mycket fram emot. Egentligen är det väl så, att det bara är lärarnas egen fantasi som sätter gränser för vad man kan göra i klassrummen idag?